Konsonantkluster: Skillnad mellan sidversioner
m Återställd till tidigare version av 217.210.127.231 |
→I svenskan: stavning ≠ uttal Märke: 2017-källredigering |
||
| (38 mellanliggande sidversioner av 30 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Konsonantgrupp''', '''konsonantklunga''' eller '''konsonantkombination''' uppstår när flera [[konsonant]]ljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande [[vokal]]. Begreppet gäller språkljud och inte stavning. De nio konsekutiva konsonanterna i ”Borsjtjschlager” utgör en konsonantklunga av längd fem (”r”, ”sj”, ”tj”, ”sch” och ”l”). Det finns språk, i vilka inga konsonantklungor alls existerar, exempelvis [[hawaiiska]]n, som i orden [[Honolulu]], Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahoolawe och [[Maui]]. I språk som [[serbiska]] förekommer exempelvis srpski (som betyder just serbiska) med fem konsonanter i rad, men där är r:et stavelsebildande, dvs det utgör kärnan i en [[stavelse]]. |
|||
'''Konsonantkluster''' uppstår när flera [[konsonant]]er står efter varandra i ett ord, utan mellanliggande [[vokal]]. |
|||
| ⚫ | |||
Det är ovanligt med många konsonanter i rad, men i Herbstskts har [[Claes-Christian Elert]] hittat åtta i rad! Det är efternamnet [[Herbst]] följt av adjektivsuffixet -sk, sedan neutrum -t, och slutligen genitiv -s. Exemplet är konstruerat och omöjligt att uttala. Men det finns! |
|||
==I svenskan== |
|||
Konsonantgrupper finns naturligt i [[svenska]]n med maximalt tre konsonanter i rad. I ords början är det första [[ljud]]et i samtliga fall en [[frikativa]], ett ''s'': '''spr'''åk, '''str'''äng, '''spr'''icka, etc. När konsonantgruppen förekommer genom tillförandet av [[suffix]] kan konsonantgruppen dock bli längre. I ”Herbstskts” har språkvetaren [[Adolf Noreen]] hittat åtta i rad. Det är efternamnet [[Herbst]] följt av adjektivsuffixet -sk, sedan neutrum -t, och slutligen genitiv -s. |
|||
Svenskans konsonantgrupper kan ställa till problem för talare med annat [[modersmål]], se [[bruten svenska]]. Till exempel skjuts en e-liknande vokal in av spansktalande före initiala konsonantgrupper i ord som (e)sko och (e)skola. Personer som har [[turkspråk]] eller [[iranska språk]] som modersmål har en tendens att skjuta in e-, a- och u-liknande vokaler i konsonantgrupper, till exempel f(e)licka. Folk med [[finska]] som modersmål tappar istället ofta konsonanter i initiala grupper, exempelvis (sk)riva. Det är även vanligt att personer som lär sig svenska realiserar konsonanter i grupper [[assimilation (fonetik)|assimilerat]], till exempel [[tonassimilation]] i ord som "vänta" (vilket då uttalas som "vända").<ref>Bannert (1990), s. 34</ref> |
|||
Det finns språk, i vilka inga konsonantkluster alls existerar, exempelvis [[hawaiianskan]], som i orden [[Honolulu]], Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahoolawe och [[Maui]]. I språk som [[serbiska]] förekommer exempelvis srpski (som betyder just serbiska) med fem konsonanter i rad. |
|||
==I kulturen== |
|||
Om konsonantanhopning även får räknas vid sammansatta ord, finns åtskilliga otympliga ord att välja bland. |
|||
[[Povel Ramel]] har skrivit en dialog som heter "Curat ocoh Gunanar", som handlar om att Gunnar (Gunanar) alltid sätter in en vokal mellan två konsonanter när han talar för att motverka konsonantgrupper, vilka enligt honom själv, gör att svenska språket exploderar. |
|||
Nog skulle titellåten i filmen <br>''[[Bron över floden Kwai]]'' kunna kalla en 'marschschlager' (8 konsonanter). |
|||
Om någon skriver en lovsång över rysk rödbetssoppa, och sången blir populär, ginge det väl an att kalla den en 'borsjtjschlager' (9 konsonanter). |
|||
== Se även == |
|||
| ⚫ | |||
* [[Svensk fonologi]] |
|||
| ⚫ | |||
==Referenser== |
|||
[[de:Konsonantencluster]] |
|||
| ⚫ | |||
[[en:Consonant cluster]] |
|||
<references/> |
|||
=== Källor === |
|||
*Bannert, Robert (1990). ''På väg mot svenskt uttal.'' Lund: Studentlitteratur |
|||
{{ortografi}} |
|||
| ⚫ | |||
| ⚫ | |||
Nuvarande version från 7 oktober 2022 kl. 09.21
Konsonantgrupp, konsonantklunga eller konsonantkombination uppstår när flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal. Begreppet gäller språkljud och inte stavning. De nio konsekutiva konsonanterna i ”Borsjtjschlager” utgör en konsonantklunga av längd fem (”r”, ”sj”, ”tj”, ”sch” och ”l”). Det finns språk, i vilka inga konsonantklungor alls existerar, exempelvis hawaiiskan, som i orden Honolulu, Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahoolawe och Maui. I språk som serbiska förekommer exempelvis srpski (som betyder just serbiska) med fem konsonanter i rad, men där är r:et stavelsebildande, dvs det utgör kärnan i en stavelse.
I svenskan
[redigera | redigera wikitext]Konsonantgrupper finns naturligt i svenskan med maximalt tre konsonanter i rad. I ords början är det första ljudet i samtliga fall en frikativa, ett s: språk, sträng, spricka, etc. När konsonantgruppen förekommer genom tillförandet av suffix kan konsonantgruppen dock bli längre. I ”Herbstskts” har språkvetaren Adolf Noreen hittat åtta i rad. Det är efternamnet Herbst följt av adjektivsuffixet -sk, sedan neutrum -t, och slutligen genitiv -s.
Svenskans konsonantgrupper kan ställa till problem för talare med annat modersmål, se bruten svenska. Till exempel skjuts en e-liknande vokal in av spansktalande före initiala konsonantgrupper i ord som (e)sko och (e)skola. Personer som har turkspråk eller iranska språk som modersmål har en tendens att skjuta in e-, a- och u-liknande vokaler i konsonantgrupper, till exempel f(e)licka. Folk med finska som modersmål tappar istället ofta konsonanter i initiala grupper, exempelvis (sk)riva. Det är även vanligt att personer som lär sig svenska realiserar konsonanter i grupper assimilerat, till exempel tonassimilation i ord som "vänta" (vilket då uttalas som "vända").[1]
I kulturen
[redigera | redigera wikitext]Povel Ramel har skrivit en dialog som heter "Curat ocoh Gunanar", som handlar om att Gunnar (Gunanar) alltid sätter in en vokal mellan två konsonanter när han talar för att motverka konsonantgrupper, vilka enligt honom själv, gör att svenska språket exploderar.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bannert (1990), s. 34
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Bannert, Robert (1990). På väg mot svenskt uttal. Lund: Studentlitteratur
| ||||||||||||||