C/1980 E1
| C/1980 E1 | |
 Kometens hyperboliska bana med den årliga rörelsen inprickad. | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsdatum | 11 februari 1980 |
| Beteckningar | |
| Officiell beteckning | C/1980 E1 (Bowell)[1] |
| Omloppsbana | |
| Epok: 3 januari 1982 | |
| Aphelium | N/A AU [1] |
| Perihelium | 3,363938 AU |
| Halv storaxel | -58,268 AU |
| Excentricitet | 1,057732 |
| Siderisk omloppstid | N/A |
| Medelomloppshastighet | 0,00221593 |
| Medelanomali | -0,15132 |
| Inklination | 1,66171° |
| Longitud för uppstigande nod | 114,558 |
| Periheliumargument | 135,083 |
| Förra perihelium | 12 mars 1982 |
| Nästa perihelium | N/A |
| Fysikaliska data | |
| Skenbar magnitud | 6,0 |
C/1980 E1 var en icke-periodisk komet som upptäcktes av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell den 11 februari 1980. Den är på väg att lämna solsystemet i en hyperbolisk bana som i hastighet endast överträffas av det interstellära objektet 1I/ʻOumuamua.[2] Det är tillika det mest excentriska objektet som astronomerna känner till i solsystemet.[1]
Vid inträdet i solsystemets inre delar inför periheliepassagen 1982 hade kometen en period på ungefär 7,1 miljoner år och ett aphelieavstånd på 74 300 AU (1,17 ljusår).[3] Den passerade den 9 december 1980 på endast 0,228 AU från Jupiter,[4] vilket accelererade kometen och för en kortare tid gav den excentriciteten 1,066.[3] Kometen nådde perihelium den 12 mars 1982[1] och hade då hastigheten 23,3 km/s i förhållande till solen. Kometen har även efter sin periheliepassage en excentricitet som är större än 1 (nästan 1,058) vilket gör att den är på väg att lämna solsystemet för gott.[5]
I maj 1995 var kometen 30 AU från solen och rörde sig bort från solsystemet med en hastighet av 8,6 km/s. I februari 2008 var kometen mer än 50 AU från solen.[6]
Kometens kärna har uppskattats till en radie på ett flertal kilometer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”C/1980 E1 (Bowell)” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1980E1;cad=1#cad. Läst 3 augusti 2018.
- ^ de la Fuente Marcos, Carlos; de la Fuente Marcos, Raúl; Aarseth, Sverre J. (6 februari 2018). ”Where the Solar system meets the solar neighbourhood: patterns in the distribution of radiants of observed hyperbolic minor bodies” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society Letters 476 (1): sid. L1-L5. doi:. https://academic.oup.com/mnrasl/article-abstract/476/1/L1/4840245. Läst 1 maj 2018.
- ^ [a b] JPL Horizons On-Line Ephemeris System. ”Barycentric Osculating Orbital Elements for Comet C/1980 E1” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons.cgi?find_body=1&body_group=sb&sstr=C/1980+E1. Läst 3 augusti 2018.
- ^ ”JPL Close-Approach Data: C/1980 E1 (Bowell)” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1980E1;cad=1#cad. Läst 3 augusti 2018.
- ^ ”C/1980 E1 (Bowell) Orbit at the Minor Planet Center” (på engelska). https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=C%2F1980+E1. Läst 3 augusti 2018.
- ^ Yeomans, Donald K.. ”Horizons Ephemeris” (på engelska). JPL Solar System Dynamics. https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons.cgi?find_body=1&body_group=sb&sstr=1980E1. Läst 3 augusti 2018.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Diagram över omloppsbanan för C/1980 E1 från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)