Hoppa till innehållet

Protaktinium

Från Wikipedia
Protaktinium
Nummer
91
Tecken
Pa
Grupp
N/A
Period
7
Block
f
Pr

Pa

Uqt
ToriumProtaktiniumUran
[Rn] 5f2 6d1 7s2
91Pa

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa231,03588 u
UtseendeLjus, silvrigt glänsande
Fysikaliska egenskaper
Densitet15 370 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt2 113 K (1 840 °C)
Kokpunkt4 300 K (4027 °C)
Molvolym15,18 × 10-6 /mol
Smältvärme15 kJ/mol
Ångbildningsvärme470 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie180 pm
JonisationspotentialFörsta: 568 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Rn] 5f2 6d1 7s2
e per skal2, 8, 18, 32, 20, 9, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd5 (svag bas)
Elektronegativitet1,5 (Paulingskalan)
Diverse
Elektrisk konduktivitet5,29·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Protaktiniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
230Pa {syn.} 17,4 dagar β-
ε
0,563
1,310
230U
230Th
231Pa {syn.} 32 760 år α 5,149 227Ac
233Pa {syn.} 26,967 dagar β- 0,571 233U
234Pa 6,75 timmar β- 2,95 234U
234mPa 1,17 minuter β- 2,29 234Pa
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Protaktinium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Ämnet bildas ur uran och övergår i aktinium.

Protaktinium identifierades för första gången 1913, då Kasimir Fajans och Oswald Helmuth Göhring upptäckte den kortlivade isotopen Pa-234m (halveringstid omkring 1,17 minuter) under sina studier av sönderfallet av U-238. De gav det nya grundämnet namnet brevium, vilket 1918 ändrades till protoaktinium då två forskargrupper (ledda av Otto Hahn och Lise Meitner i Tyskland respektive Frederick Soddy och John Cranston i Storbritannien) oberoende av varandra upptäckte Pa-231. Namnet blev 1949 slutligen protaktinium.

Av protaktinium finns 15 kända isotoper med masstal från 225 till 238 och halveringstider mellan 2 sekunder och 32 500 år. Rent protaktium är en gråvit, glänsande metall som inte oxideras i luft. Den är hälsovådlig och saknar teknisk betydelse.[1]

Protaktinium finns i mycket små mängder i jordskorpan, huvudsakligen i pechblände där det bildas genom radioaktivt sönderfall av uran 235.[1]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1979.