Hoppa till innehållet

Rym

Från Wikipedia

Rym (Hrym eller Hrymer; norröna: Hrymr) är en jätte i nordisk mytologi. Han är endast omtalad i Völuspá – i samband med Jotunheims mobilisering inför Ragnarökslaget – samt i Snorre Sturlassons prosaskildring i Gylfaginning av samma händelseförlopp.

Hrymr ekr austan,
hefisk lind fyrir,
snýsk Jǫrmungandr
í jǫtunmóði;
ormr knýr unnir,
en ari hlakkar,
slítr nái niðfǫlr,
Naglfar losnar.
Völuspá 50
Hrym åker östan;
hans arm lyfter skölden.
I jättevrede
världsormen snor sig.
Ormen slår vågen.
Örnen skriar,
där lik han sliter
Likskeppet flyter.
Axel Åkerblom (1923)
Hrym far från öster
i högvagn med sköld,
världsdraken vrider sig
väldig i vrede,
ormen slår vågorna,
örnen skriar;
Nidnäbb flår lik –
då blir Nagelfar flott.
Åke Ohlmarks (1965)

Namnet Hrymr (av hrumur) betyder ”den (av ålder) skröplige”[1][2][3] och har tolkats som beteckning för jättevärldens åldrige överkonung, som nu leder sitt folk till den sista striden. Han är tydligen för svag för att rida och måste åka i vagn – på samma sätt som den orkeslöse Harald Hildetand vid 150 års ålder tvingades fara i vagn till slaget på Bråvalla hed.[4][a] Den ”högvagn”, som nämns i Ohlmarks översättning, finns inte i originaltexten, men verbet aka (ekr) gör ändå vagnens närvaro påtaglig.

I Gylfaginning 51 är Hrym nämnd två gånger. ”Hrym heter jätten som styr Nagelfar”,[5] skriver Snorre. Men detta strider mot vad som står i Völuspá, som Snorre själv uppger som sin källa. Om även det skepp som omtalas i strof 51 avser Nagelfar, så är det i stället Loke som styr (Loki stýrir).

Några rader längre ner i Gylfaginnings text rapporteras Hryms ankomst till slagfältet:

Muspells söner tar sig fram till fältet som heter Vigrid. Dit kommer också Fenresulven och Midgårdsormen. Loke har också kommit dit, och Hrym med alla rimtursarna; Loke följs av alla Hels män.[5]

Utöver detta är jätten Hrym inte omtalad någonstans. Namnet Hrym (Hrymr) finns inte heller medtaget bland tulornas jǫtna heiti (namn på jättar).[2]

  1. ^ Mot tolkningen att färdsättet i sig skulle implicera kraftlöshet har invänts att även Tor åkte i vagn till Jotunheim. Se exempelvis Þrymskviða 21.[2]
  1. ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: Hrymr, ”the old, infirm (?)”; jämför Hrumr, ”infirm, staggering, esp. from age.”
  2. ^ [a b c] Sigurður Nordal, Völuspá gefin út með skýringum, Árbók Háskola Íslands 1922−23. Strof 50
  3. ^ Eyvind Fjeld Halvorsen, ”Naglfar” i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1967, spalt 203.
  4. ^ Åke Ohlmarks, Gudatro i nordisk forntid, Gummessons 1970, sid 31.
  5. ^ [a b] Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999, sid 85. ISBN 91-7102-449-2